En söndag som verkligen gått i 180. Startade dagen med ett svettigt gympass, så skönt! Cyklade snabbt hem för en dusch innan jag tog med barnen till simhallen. Efter det var det dags för lunch och vips var klockan 15. Då åkte vi till mormor och hälsade på. Hon har nu hamnat på ett ålderdomshem och vi har önskat att hon skulle fått komma dit för längesedan då hon har svårt med minnet mm. Nu i och med stroken så gick allt snabbare. Hon sitter i rullstol då hon är förlamad på ena sidan men hon pratar ganska bra nu ändå och känns piggare. Men minnet dalar rejält. Idag när vi hälsade på så trodde hon att vi skulle hämta hem henne. Mitt hjärta gick sönder. Jag förstår ju att det kommer komma många svåra stunder och tillfällen där hon kanske inte ens kommer känna igen mig. Jag vet inte hur jag kommer hantera det. Det kändes tungt att åka hem och jag känner mig nere. Ett av barnen var hjärtkrossande ledsen nu på kvällen och tycker så synd om sin gammelmormor. Kram/E