JULKALENDERN – LUCKA NR 5

 

”Mitt svåraste beslut i livet”

Jag går i stort sett alltid på magkänsla. Annars blir det inte riktigt bra och ger mig ångest. Tänk att den där magkänslan alltid har rätt? Inte att förknippa med rädsla eller oro, utan den där känslan när man bara vet.

Jag har tagit många svåra beslut i mitt liv. Beslut som måste tas för att skydda mina barn, min familj. Beslut för att det varit det enda rätta där och då.

Något som jag fortfarande bär med mig och som jag kan må dåligt över, även om jag pratat om det både med mina syskon och med min psykolog, så är det att jag valde att flytta från mamma och mina småsyskon när jag var 13 år. Jag var sjuk i anorexia och trivdes inte hemma eller i skolan. Hos mormor & morfar skulle jag få trygga, fasta rutiner, en bra skola. Och det blev MIN räddning och jag blev frisk innan jag fyllde 14 år. Men sorgen och det dåliga samvetet över att jag övergav mina småsyskon känns så egoistiskt. Där och då kunde jag inte göra annorlunda. Då kanske mitt liv tagit en annan väg, eller tagit slut… Mitt vuxna jag vill ju bara ta hand om de där små oskyldiga barnen. Få vara nära och dela på allt. Inte bara varannan helg. När jag var 16 så fick vi bo ihop igen men jag är så ledsen att jag inte fanns där för dem så som en storasyster borde göra. Ett hål i hjärtat jag försöker att leva med, och förlåta den 13-åringen som försökte rädda sig själv. En överlevnadsinstinkt. Något som förändrade mitt liv och räddade mig, men ärrade de jag älskar mest.

  1. Jag har haft liknande upplevelser och har också mått väldigt dåligt i perioder och känt skuldkänslor. Men så har jag själv nu tre barn och tänker att det aldrig kan vara mitt äldsta barns ansvar att ta hand om sina syskon om vi vuxna skulle brista. Ansvaret läggs alltid på de vuxna. Sen kan man såklart finnas där för varandra men skulden är aldrig barnets. Det har hjälpt mig att se det från mitt vuxna perspektiv även om det är svårt. Kram

  2. Du ska inte må dåligt över det, tycker det var ett klokt beslut av en 13 åring! Man kan heller inte hjälpa andra innan man hjälpt sig själv❤️ Och du finns där för dem idag. Hade du inte tagit det beslutet då, så kanske allt sett annorlunda ut idag… KRAM

  3. <3 Så fint det du delar med dig & hur vi som följt dig sen innan barnen får lära känna dig mer och mer. Du är stark, modig, insperarande och så vacker i din sårbarhet. Heja dig Engla & tack för att vi får lära känna dig mer och mer. Det här fick mina tårar att rinna.

  4. Jag har själv haft liknade känslor, jag tog mycket hand om mina syskon som barn. Pappa dog när jag var nio och jag som äldsta barnet tog på mig ansvaret för mina yngre syskon. Brottades ofta som tonåring med att jag inte tog hand om dem tillräckligt, och ännu mera när jag var 17 och flyttade hemifrån. Än idag kan jag tänka på om det påverkade mina yngre syskons olika val i livet. Men samtidigt som vuxen vet jag att det inte var mitt ansvar att som 9-17-åring skydda mina yngre syskon mot omvärlden.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..