ATT VILJA IGEN

 

Jag har lyft ämnet här i bloggen flera gånger. Hur vet man när man är ”klar” med barnafödandet? När vet man att nu kommer jag aldrig mer vilja vara gravid och nu är familjen komplett?

Jag kände mig helt klar (med besked!) efter att tvillingarna föddes och speciellt under deras första år i livet haha. Det var väldigt kaotiskt emellanåt, men också oerhört mysigt och det fanns, och FINNS, så mycket kärlek här hemma. Så gick åren och vi njöt över att våra tre små stjärnor började bli stora. Mer självständiga. Roliga, finurliga, kloka och helt fantastiska barn. Hur kan man vara annat än tillfreds med det?

När jag trott att jag varit gravid ibland, min mens är ju allt annat än regelbunden, så har jag fått panik. Jag var faktiskt gravid förra året och precis nybliven gravid, och ovetandes under Mama-galan. Förmodligen berodde min ångestattack på det (jag åkte direkt efter mitt uppdrag där). När jag berättade för min psykolog om ångesten någon vecka efter galan så frågade hon om jag inte var gravid. Jag skrattade och sa nej det kan jag absolut inte vara… Men ju det var jag. Det slutade dock inte väl.

Nu under hösten har jag mått oerhört illa, varit yr och ja känt mig gravid. Och jag kände mig glad över det. Lycklig & pirrig. Tyvärr så var det ingen graviditet och jag blev så oerhört knäckt av det beskedet. Det var min knöl på hypofysen som spökade och jag blev satt på ökad dos medicin.

Är det det tecknet jag letat efter? Är jag redo för en ny resa? Är vår familj redo för en till familjemedlem? Barnen är så stora nu så blir det ett för stort glapp? Tråkigt för den lilla? Kan jag ens få barn nu? Jag är ju 36 år. Tankarna maler och maler och jag vet inte vad som är rätt. Hur får man plats? Hur räcker man till? Det blir ju på något vis lite som att börja om. Minns ju knappt hur man byter blöja.

Finns det fler i samma situation eller har du blivit gravid med ditt 3, 4 eller 5e barn när dina andra kids varit lite större?

Kram/E

  1. Malin skriver:

    Vissa har ju svårare än andra att bli gravida, och de klart att din möjlighet att bli gravid minskar med åren. Så om det är ett till barn ni vill ha, så kanske det är bra att ta tag i det nu, innan du blir äldre tänker jag. Med det sagt så ska man ju heller inte stressa fram något. Ni har ju redan tre barn och för vissa kan ju det vara bra så och de känner sig nöjda, andra vill ha stora familjer. Allt beror ju på en själv. Jag själv har ett barn och förstår inte hur man hinner, orkar eller kan ha många barn även om jag kärleksmässigt kanske skulle vilja. Att i Stockholm köpa en lägenhet där 3-4 barn får egna rum är ju mer eller mindre omöjligt om du inte tjänar miljoner om året. Att de sedan kommer behöva/vilja ha varsin mobil, varsin dator, gå på aktiviteter för flera tusen per termin osv. Jag vill alltid kunna ge mitt barn allt och därför funderar jag på hur det i praktiken skulle fungera? Pengamässigt så måste vi båda föräldrar i så fall jobba heltid och kanske mer än så, resor kanske man nästintill aldrig kommer iväg på och vardagen kommer vi stressa oss igenom. Så på det sättet är jag jättenöjd med ett barn och känner att det blir lättare att räcka till på alla plan. Samtidigt som får jag ångest med tanke på att tiden går så fort, att han snart är så stor att han ska börja på förskola, tanken på att aldrig få vara föräldraledig med en liten igen och alla kläder som jag redan lagt undan för att de är urväxta… På det sättet vill jag ju helst ha en till på en gång. Så ja, vad ska man säga? Jag håller med dig om att det är jättesvårt, vilket jag nog inte alls trodde innan jag fick barn. Jag fick mitt första när jag var 25 vilket såklart gör att jag ändå känner att jag har tid på mig att ”välja”, men sen vet man ju aldrig om man kan bli gravid igen oavsett ung, gammal eller något mitt emellan. Kanske är man inte klar när man känner sig som ett frågetecken. Måste jag har pratat med har sagt att de inte visste, men när de sedan fick ett till barn så kände de att familjen var komplett. Jag känner väl lite nu när sonen snart blir 1,5 år att livet får en annan vändning och jag och min man kan fokusera på oss, och även få lite egentid. Och ärligt talat så värdesätter jag nog vår tid mer just nu för det är tufft att vara småbarnsförälder och jag vill inte riskera att förlora oss som familj genom att få ett till barn nu på en gång. Men om vi både skulle känna att det finns plats för en till om säg 4 år eller något, då tror jag det skulle vara något helt annat. Att skaffa barn tätt är rätt för några, men inte alla. Precis likadant är det med att skaffa en ”sladdis” eller barn med flera år emellan.
    Lycka till och hoppas ni kommer fram till hur ni vill göra och att det fungerar bra för er!

  2. Klart du klarar ett barn till fina Engla! Du är inte alls för gammal! Jag fick min lille trea när jag var 36 och jag är lycklig varje dag att jag har fått honom. Han är 2,5 nu och bröderna snart 6 och 9.

  3. Lisa skriver:

    Mina barn är 11, 9 och 3. Livet blev komplett när vi fick våran lille sladd. Dom stora ger så mycket kärlek till lilleman och dom hjälper gärna till. Det blir många skratt hemma. Har inte upplevt något negativt och det känns inte riktigt som man har ”börjat om” utan vår lille hänger med av bara farten.

  4. Sophie skriver:

    Jag har fyra underbara barn, dem är 19,17,9 och 7 år. När våra stora tjejer var 9 och 7 så separerade deras pappa och jag i 1 år, vi saknade varandra och valde varandra igen ( så tacksam för det) vi valde då att skaffa ett barn till och flickorna längtade efter ett syskon helst en syster och 2009 kom vår tredje flicka. När hon bara var fem månader ville vi ha ett barn till och nio månader senare kom vår älskade son och vår familj var komplett.
    Det var så härligt att få ha en liten igen fastän flickorna då var 8 och 10 år. Idag älskar dem att hänga med sina småsyskon. Dem tar med dem till stan, shoppar, fikar, hämtar och lämnar på skolan mm.Deras kärlek till varandra är så stor och det värmer i mitt hjärta att se dem tillsammans💕

  5. Jenny skriver:

    Hej Engla!

    Först och främst vill jag bara säga att jag tycker så mycket om din blogg. Har följt dig hur länge som helst nu utan att lämna några fotspår efter mig. Nu känner jag dock att jag vill skriva en rad eller två. Jag är 34 år och har för bara ett par månader sedan fått mitt fjärde barn, en liten pojke 🙂 Har de tre andra barnen tillsammans med en annan pappa och de är 10, 11 och 13 år. Det jag vill säga är bara att: Kör på! Vår lilla fyra är verkligen något speciellt och så älskad av alla. De stora barnen tokälskar såklart den här lilla minimänniskan och jag känner absolut inte att åldern är till någon nackdel, snarare tvärtom då man har ett helt annat lugn nu när man är äldre och har ”varit med förr”. Ska inte sticka under stol med att graviditeten har varit tyngre den här gången rent fysiskt, men givetvis SÅ värt det. Sedan har tiden efteråt varit betydligt lättare nu jämfört med när jag fick mitt tredje barn eftersom jag då hade tre små samtidigt. Nu är de stora barnen så självgående så det är lättare på så vis. Finns såklart inget facit på hur allt kommer att bli, men sånt är livet och det brukar bli rätt bra ändå 🙂

Lämna ett svar till Sophie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..