ATT VILJA IGEN

 

Jag har lyft ämnet här i bloggen flera gånger. Hur vet man när man är ”klar” med barnafödandet? När vet man att nu kommer jag aldrig mer vilja vara gravid och nu är familjen komplett?

Jag kände mig helt klar (med besked!) efter att tvillingarna föddes och speciellt under deras första år i livet haha. Det var väldigt kaotiskt emellanåt, men också oerhört mysigt och det fanns, och FINNS, så mycket kärlek här hemma. Så gick åren och vi njöt över att våra tre små stjärnor började bli stora. Mer självständiga. Roliga, finurliga, kloka och helt fantastiska barn. Hur kan man vara annat än tillfreds med det?

När jag trott att jag varit gravid ibland, min mens är ju allt annat än regelbunden, så har jag fått panik. Jag var faktiskt gravid förra året och precis nybliven gravid, och ovetandes under Mama-galan. Förmodligen berodde min ångestattack på det (jag åkte direkt efter mitt uppdrag där). När jag berättade för min psykolog om ångesten någon vecka efter galan så frågade hon om jag inte var gravid. Jag skrattade och sa nej det kan jag absolut inte vara… Men ju det var jag. Det slutade dock inte väl.

Nu under hösten har jag mått oerhört illa, varit yr och ja känt mig gravid. Och jag kände mig glad över det. Lycklig & pirrig. Tyvärr så var det ingen graviditet och jag blev så oerhört knäckt av det beskedet. Det var min knöl på hypofysen som spökade och jag blev satt på ökad dos medicin.

Är det det tecknet jag letat efter? Är jag redo för en ny resa? Är vår familj redo för en till familjemedlem? Barnen är så stora nu så blir det ett för stort glapp? Tråkigt för den lilla? Kan jag ens få barn nu? Jag är ju 36 år. Tankarna maler och maler och jag vet inte vad som är rätt. Hur får man plats? Hur räcker man till? Det blir ju på något vis lite som att börja om. Minns ju knappt hur man byter blöja.

Finns det fler i samma situation eller har du blivit gravid med ditt 3, 4 eller 5e barn när dina andra kids varit lite större?

Kram/E

  1. Jag har en 13 årig son sen tidigare och gifte om mig för 7 år sedan. Min man och jag bestämde oss för att försöka direkt men det tog 5 år och ett missfall att bli gravid pga pco. Januari 2017 föddes vår dotter och juli 2017 upptäckte jag att jag var i 4e månaden!!!! Så december 2017 föddes vår 2a dotter alltså 11 månader senare och samma år dessutom. Det är mycket jobb som kräver disciplin och teamwork men allt har gått över förväntan och storebror älskar de små och de avgudar honom. Jag är 38 år alltså var jag 36 och 37 när de föddes och jag är evigt tacksam att det blev som det blev så mycket kärlek går inte att jämföra med något. 💞

  2. Jag har 4 yngre syskon! Först var jag 2 år och sen 10 och sist 12 när tvillingar kom. Även om du tänker dina barn är så stora nu så är dem ju egentligen inte det. Minns inte mycket från när de kom för att jag just var ganska liten ändå. Idag såklart älskar jag att ha många syskon och dem är så roliga att prata med och se hur stora dem är nu(25,17,15,15år).

    Har själv en 1 åring och vi önskar få syskon inom en snar framtid och sen tänker jag att de pausas tills jag pluggat lite och vi får njuta av 2 barn som har varandra, förhoppningsvis! Sen en eller två till längre fram. Jag är ändå bara 27 så har ju tid med! Tycker inte 36 är för gammalt alls.

  3. Har tre som du. Gick med exakt samma tankar och känslor, längtan men tvivel. Ödet styrde saken åt oss pch nästa år blir det fyra barn:) 10 år mellan äldsta och yngsta!

  4. Jag fick mitt tredje barn när de andra var 8 och 6, och jag själv 41. Trodde nog att jag var nöjd med två barn men sen kände vi att det hade varit mysigt med en till. Även de stora barnen tyckte att det skulle bli jättespännande med ett syskon. Jag stängde aldrig dörren riktigt, hade sparat alla bebisprylar och sådär. Nu är den lilla 4 och jag älskar varje dag med henne, är så tacksam för all tid vi får tillsammans. Självklart hade livet varit annorlunda och enklare om vi inte ”börjat om” med en ny bebis just när de stora börjat bli självgående men jag är så glad att vi fick vår trea.

  5. Vår 4:a är 7 veckor nu och storasyskonen är 4, 7, 9 år. Inget jätteglapp men ändå. Vi hade diskuterat kring en fyra en tid och jag åt folsyra lite provisoriskt men vi försökte inte aktivt bli gravida, men så bestämde ödet åt oss. Nu är vi ju jätteglada och lillan blir helt överöst av kärlek från sina storasyskon. Vi tänkte också på ”bekvämligheten” och det är lite tyngre med nattamningen faktiskt nu när jag är 35 år men är ändå så pass begränsad period. Låter faktiskt som att du vill ha ett till barn, och är mannen med på det så kör! =) Är ju så underbart med att ha med sig syskonen på resan när de är stora och fattar allt.

  6. Känner man som du beskriver är man nog inte helt klar. Och går man inte på 99% säker preventivmetod är man nog inte klar.
    Jag känner efter trean nu att vår familj blev komplett. Ebba von Sydow skrev för övrigt ett fantastiskt blogginlägg om det när hon fått sitt tredje. Tårarna rann på mig då som längtade så mycket efter att bli gravid igen.
    Men… det som skulle kunna få mig att ändra mig nu vore om nåt av våra barn skulle dö. Eller om jag mot min vilja skulle separera och ev träffa en ny man framöver.
    Hoppas du får känna dig trygg med din magkänsla vad den än säger dig.
    36 är absolut inte gammalt och jag har 4 äldre syskon med 7 år till min närmsta. Det var underbart att växa upp som sladdis!!

  7. Du är inte för gammal Engla 💕 vill ni ha fler barn, så köööör!!
    Det är 14år mellan mig & min storasyster, och 18år mellan lillasyster & storasyster, jag är mellan barn 🙂 vi har samma föräldrar 🙂 Jag & lillasyrran är otroligt tajta, hörs av varje dag & umgås flera gånger under veckorna.. Storasyster har vi även bra kontakt med, även vi hörs av flera gånger i veckan, ibland har vi systrarhäng, på stranden, en bit mat eller bara en fika..
    ålderskillnaden spelar ingen roll så länge man har en jordnära & kärleksfull familj runt om sig. Vi är idag, 39, 26 & 21 år gamla..

  8. Håller med Helena, älskade att växa upp som sladdis! Har också sju år till min yngsta syster och tretton år till min äldsta. Fantastiska förebilder under tonåren och vi har jättekul ihop idag!

  9. Vi fick vårt tredje barn i maj och hennes bröder är 11 och 6 år gamla. Det är så underbart att få uppleva detta en gång till. Storebröderna är så kära i sin lillasyster och hon känns så självklar i vår familj. Vi funderade fram och tillbaka innan jag blev gravid, men landade i att vi försöker och håller tummarna. Jag tror att när man funderar så som du gör, så ska man köra. Ett barn ångrar du ju inte, däremot kanske att man inte försökte. Jag älskar att ha en bebis igen och som sagt, allt känns så självklart med henne i familjen. Stort lycka till och många kramar!

  10. Åh,jag ä e exakt i samma sits! Jag är oxå 36 år. Har en dotter på 10 år. Hon har aldrig längtat efter syskon. Men sen är jag rädd att det ska vara tråkigt att vara ensambarn hela livet. Men sen tänker jag att jag tyckte inte att graviditeten var rolig och förlossningen var hemsk. Är de värt att gå igenom allt igen? Att vara mammaledig och få dålig ekonomi? Hämta och lämna på dagis i ur och skur? Orkar jag? Så många frågor och lite tid,jag vill inte bli 40 år och fortfarande fundera.

  11. Jag har inga svar, har precis fått tvåan och känner mig just nu också väldigt klar. Samtidigt – jag vill inte att allt detta ska vara för sista gången…

    Så fint, öppet och ärligt skrivet. Du är 👌🏼

  12. Du är absolut INTE för gammal! Jag fick min första när jag var 33, och den andra vid 36. Efter det kände jag mig definitivt klar. Min man hade nog kunnat tänka sig fler, men jag var nöjd med de två underbara varelser vi hade. Nu är de 9 och 12 och jag har inte ångrat mig. Visst har jag tänkt ibland att det skulle vara mysigt att känna ett nytt liv röra sig i magen (finns nog inget som toppar det), gå ut på barnvagnspromenader och vara hemma hela dagarna och mysa med en liten. Men, nej. Först och främst är jag för gammal idag, och efter min utmattningsdepression känner jag att det aldrig skulle funka. Tänk om jag får ett till barn som min andra, hon som inte sov en hel natt förrän hon var 2 år. Det plus all annan stress som kan uppstå, skulle nog få mig att krascha igen.
    Tänker på dig och din utmattning…
    Men det kan ju faktiskt också gå jättebra! Är det något ni pratar om och önskar båda två, så varför inte. Vad säger era barn? Är de helt emot det, så kan ju det också vara stressande.
    Nej usch, vad jag låter negativ! Det var inte meningen.
    Lycka till hur det än blir, beslutet är bara ert… 🤗

  13. Mina stora var 9 och 7 när vår 3a kom och sen kom en till så nu är barnen 13, 11, 4 och på måndag fyller lillebror 1. Mysigt!! Men mannen säger att det inte blir fler nu haha

  14. Åh som många skriver ovan så känns det verkigien som att du inte känner dig helt klar <3 jag har inga barn själv, men min yngsta lillebror är nio år yngre än mig och jag älskade att leka med honom när han var liten. Vi hittade på spännande lekar, gick på bio ihop och museum. Idag känns det inte som att det är någon åldersskillnad alls på oss. 36 är ingen ålder alls, du är inte för gammal! Lyssna på era hjärtan och kanske inte så mycket på huvudet i detta fallet. Allt kommer ju att ordna sig!

  15. Jag är 41 år och har en son på 10 år, det bästa som hänt mig. Men jag har hela tiden känt att jag är nöjd med ett barn, skulle varken orka eller hinna flera. Kan ibland få dåligt samvete för att han får leva sitt liv utan syskon men så får det vara helt enkelt. Kram!

  16. Fick mitt fjärde barn i sept förra året. Det var inte planerat men välkommet. Äldsta dottern är 17 och näst yngsta 8 år. I och med att de andra syskonen är så pass mycket äldre finns inte samma konkurrens jag upplevde mellan dom som är närmare i ålder. Han blir överöst av kärlek och uppmärksamhet. Kan tillägga att jag var 35 när han föddes. Det är bara att köra på tycker jag😊

  17. Födde vårt tredje barn för fyra dagarsedan. Storasystrar till detta lilla underverk är 11 och 12 år. Reeeeeen magi. Bara köööör säger jag! Finns inga ord som nog beskriver känslan. Såå speciellt! Man själv är lugn och trygg man har inga små barn som konkurrerar om uppmärksamheten. Hela familjen kretsar kring denna lilla prins. Kunde inte i min vildaste fantasi tänka att det skulle vara SÅ underbart!!

    1. Haha nä du är inte för gammal. Jag är 36 och längtar efter mitt första barn :). Du är inte för gammal för att fysiskt få barn om du inte nått klimakteriet. Sen finns det ju inte obegränsat med tid men det är DU som bestämmer, om det går och om du vill, inte vad nån annan tycker :). Folk tycker så mycket, man kan inte lyssna på nån annan än sig själv och sin kropp.

    2. Håller med. Inte kul för mig som är 32, så mycket singel som man kan bli och med en arbets/boendesituation som gör att alternativet att skaffa barn själv inte är aktuellt heller. Jobbigt att behöva läsa om 35-36-åringar som funderar på om de är för gamla för att bli gravida😢😢

      1. Det ÄR ju svårare att bli gravid efter 36. Inget jag hittat på, och jag har ju rätt till mina funderingar och känslor utifrån min situation.

    3. Engla skrev väl så baserat på sin situation. Att det är svårare att bli gravid efter 35 är ju inget nytt, det vet väl du också. Därmed inte sagt att du inte kan bli det. Jag fick mitt första barn när jag var 36 och andra vid 41!

  18. Det låter som att du försöker bli gravid, och försökt en tid, låter inte alls som att du är klar? Men med tanke på din stress, utmattning, ångest osv du lider av och alla mediciner du verkar ta så låter ju inte fler barn som den bästa idén faktiskt. Tänk om du dessutom får ett barn med speciella behov, den risken är högre med både din ålder och dina mediciner du tar, hur ska du orka och hur ska familjen orka med det? Du orkar knappt med vardagen när din stress är som värst och förvärras av sömnlöshet? Det går inte ihop. Tänk efter före, ni har det väl himla bra? Det måste inte bli bara underbart, kan bli katastrof och separation. Orkar din kille med det?

  19. Jag har själv inga barn, men ville ändå kommentera att mina föräldrar fick min enda bror när de var 21 år gamla och mig när de var 42… 🙂 Och allt har bara varit toppen! ❤️

  20. Jag är precis lika ”ung” som dig med samma besvär från hypofysen och medicinerar även. Jag har efter många års försök bara min dotter på 3 och vill så gärna att hon ska få syskon. Blev gravid våras, men hjärtat stod stilla på KUB:en 💔
    Jag har aldrig längtat så mycket efter en liten till som nu!! Jag har stundvis ångest över min ålder, men känner samtidigt att det har ingen betydelse! Tycker ni ska köra på om du ändå inte känner dig klar. Vi kämpar vidare!
    Tack för en bra blogg om livet ❤️
    Kram

  21. Hej Engla!

    Först och främst vill jag bara säga att jag tycker så mycket om din blogg. Har följt dig hur länge som helst nu utan att lämna några fotspår efter mig. Nu känner jag dock att jag vill skriva en rad eller två. Jag är 34 år och har för bara ett par månader sedan fått mitt fjärde barn, en liten pojke 🙂 Har de tre andra barnen tillsammans med en annan pappa och de är 10, 11 och 13 år. Det jag vill säga är bara att: Kör på! Vår lilla fyra är verkligen något speciellt och så älskad av alla. De stora barnen tokälskar såklart den här lilla minimänniskan och jag känner absolut inte att åldern är till någon nackdel, snarare tvärtom då man har ett helt annat lugn nu när man är äldre och har ”varit med förr”. Ska inte sticka under stol med att graviditeten har varit tyngre den här gången rent fysiskt, men givetvis SÅ värt det. Sedan har tiden efteråt varit betydligt lättare nu jämfört med när jag fick mitt tredje barn eftersom jag då hade tre små samtidigt. Nu är de stora barnen så självgående så det är lättare på så vis. Finns såklart inget facit på hur allt kommer att bli, men sånt är livet och det brukar bli rätt bra ändå 🙂

  22. Jag har fyra underbara barn, dem är 19,17,9 och 7 år. När våra stora tjejer var 9 och 7 så separerade deras pappa och jag i 1 år, vi saknade varandra och valde varandra igen ( så tacksam för det) vi valde då att skaffa ett barn till och flickorna längtade efter ett syskon helst en syster och 2009 kom vår tredje flicka. När hon bara var fem månader ville vi ha ett barn till och nio månader senare kom vår älskade son och vår familj var komplett.
    Det var så härligt att få ha en liten igen fastän flickorna då var 8 och 10 år. Idag älskar dem att hänga med sina småsyskon. Dem tar med dem till stan, shoppar, fikar, hämtar och lämnar på skolan mm.Deras kärlek till varandra är så stor och det värmer i mitt hjärta att se dem tillsammans💕

  23. Mina barn är 11, 9 och 3. Livet blev komplett när vi fick våran lille sladd. Dom stora ger så mycket kärlek till lilleman och dom hjälper gärna till. Det blir många skratt hemma. Har inte upplevt något negativt och det känns inte riktigt som man har ”börjat om” utan vår lille hänger med av bara farten.

  24. Klart du klarar ett barn till fina Engla! Du är inte alls för gammal! Jag fick min lille trea när jag var 36 och jag är lycklig varje dag att jag har fått honom. Han är 2,5 nu och bröderna snart 6 och 9.

  25. Vissa har ju svårare än andra att bli gravida, och de klart att din möjlighet att bli gravid minskar med åren. Så om det är ett till barn ni vill ha, så kanske det är bra att ta tag i det nu, innan du blir äldre tänker jag. Med det sagt så ska man ju heller inte stressa fram något. Ni har ju redan tre barn och för vissa kan ju det vara bra så och de känner sig nöjda, andra vill ha stora familjer. Allt beror ju på en själv. Jag själv har ett barn och förstår inte hur man hinner, orkar eller kan ha många barn även om jag kärleksmässigt kanske skulle vilja. Att i Stockholm köpa en lägenhet där 3-4 barn får egna rum är ju mer eller mindre omöjligt om du inte tjänar miljoner om året. Att de sedan kommer behöva/vilja ha varsin mobil, varsin dator, gå på aktiviteter för flera tusen per termin osv. Jag vill alltid kunna ge mitt barn allt och därför funderar jag på hur det i praktiken skulle fungera? Pengamässigt så måste vi båda föräldrar i så fall jobba heltid och kanske mer än så, resor kanske man nästintill aldrig kommer iväg på och vardagen kommer vi stressa oss igenom. Så på det sättet är jag jättenöjd med ett barn och känner att det blir lättare att räcka till på alla plan. Samtidigt som får jag ångest med tanke på att tiden går så fort, att han snart är så stor att han ska börja på förskola, tanken på att aldrig få vara föräldraledig med en liten igen och alla kläder som jag redan lagt undan för att de är urväxta… På det sättet vill jag ju helst ha en till på en gång. Så ja, vad ska man säga? Jag håller med dig om att det är jättesvårt, vilket jag nog inte alls trodde innan jag fick barn. Jag fick mitt första när jag var 25 vilket såklart gör att jag ändå känner att jag har tid på mig att ”välja”, men sen vet man ju aldrig om man kan bli gravid igen oavsett ung, gammal eller något mitt emellan. Kanske är man inte klar när man känner sig som ett frågetecken. Måste jag har pratat med har sagt att de inte visste, men när de sedan fick ett till barn så kände de att familjen var komplett. Jag känner väl lite nu när sonen snart blir 1,5 år att livet får en annan vändning och jag och min man kan fokusera på oss, och även få lite egentid. Och ärligt talat så värdesätter jag nog vår tid mer just nu för det är tufft att vara småbarnsförälder och jag vill inte riskera att förlora oss som familj genom att få ett till barn nu på en gång. Men om vi både skulle känna att det finns plats för en till om säg 4 år eller något, då tror jag det skulle vara något helt annat. Att skaffa barn tätt är rätt för några, men inte alla. Precis likadant är det med att skaffa en ”sladdis” eller barn med flera år emellan.
    Lycka till och hoppas ni kommer fram till hur ni vill göra och att det fungerar bra för er!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..