ÅNGEST

 

Jag har under semestern knappt känt av ångest alls. Fantastiskt skönt att låta alla måsten i livet vara på paus.

Hösten började bra och jag var fast besluten över att behålla det lugnare flowet och inte hamna i det stressiga vardagslivet där allt handlar om att hinna med. Skynda på. Klämma in. Osv. Hur trött är man inte på prestation framför att leva? Prestation framför relationer? Prestation för vem?

Tanken att behålla det härliga sommarflowet är god. Det får du ge mig. Jag är nog inte ensam om den förhoppningen. Men livet är livet och med det oförutsägbara händelser och hey vardagen i stort kan vara tillräcklig så energikrävande. Jag tror heller inte det krävs så mycket för att få mig i gungning efter allt som varit de senaste åren. Jag har fått käftsmäll efter käftsmäll av ångest under de senaste veckorna och det är alltifrån hundra saker inom mig som stressar mig och bygger upp ångesten, till tillfällen av måsten och stress i vardagen som uppstår. Jag blir så ledsen över att må så. Ska det vara så? Alltid? Ångesten ger mig en enorm skam- och skuldkänsla. Orden jag tänker om mig själv när jag har ångest vågar jag inte ens skriva ut. De är hemska, elaka och nervärderande. Vem behöver näthat, mobbing eller elaka kommentarer här i världen när man lider av ångest? Mitt egna hat mot mig själv är värre än någon annans hårda ord. Och därför väljer jag att skriva om min ångest, för att om någon annan som läser och känner samma sak, ska veta att DU är inte ensam. Jag vet hur ensam det känns, hur annorlunda och konstig man känner sig när ångesten är som värst. Och kanske är det det jobbigaste. Att tro att ingen förstår. Att ingen bryr sig.

Kanske kommer jag alltid ha ångest till och från. Jag har trott att jag ska bli fri den. Men det handlar nog mer om att hitta ett bra sätt att leva för att hålla ångesten borta, så gott det går. Och inse att den kommer komma ibland. Men att jag inte är ensam.

Kram/E

  1. Jag började äta ångestdämpande medicin före sommaren och mår toppen nu! Och jag var verkligen SKEPTISK. Men ångrar mig inte en sekund! Vet inte om du provat? Invänjningsperioden var lite småjobbig men nu är livet alldeles UNDERBART! Precis som det ska vara. Jag kombinerar detta med KBT och räknar med att kunna sluta med medicin i vår. Sök hjälp om du inte gjort det. Sååååå himla värt!

  2. Jag känner igen mig i att hacka på mig själv när allt annat är jobbigt. När man tänker på det låter det så himla orimligt egentligen. Det är ju just i de lägena som man skulle behöva vara sin egen bästa kompis. I alla fall tror jag också mycket på acceptans. Att försöka förlika sig med att jag är som jag är och det är okej. Ingen människa är perfekt. Det låter som en floskel, men börjar man studera andra människor och öppna sig om sina tillkortakommanden så upptäcker man att det är sant! Jag tror att ju mer du tillåter dig att vara som du är och kanske pratar med andra om när du känner ångest och vad som händer i dig då, så kan du gå mot att vara mer förlåtande och accepterande av dig själv. Hela dig. Hoppas det i alla fall! 💕

    1. Ja eller hur? Man är aldrig så elak som mot sig själv. Skulle ju aldrig kunna tänka så om andra så varför mot sig själv? Vet hur fel det är men i den jobbigaste stunden av ångest regnar de elaka tankarna över mig. Kram & tack <3

  3. Åh! Så ska du inte behöva må. Jag har också kämpat med kraftig ångest i många år. I perioder har jag i princip bara kunnat ligga i soffan i fosterställning. Har haft mycket tankar på döden, sjukdomar och att jag ska misslyckas. Nu äter jag den absolut lägsta dosen av en antidepressiv medicin och det har hjälpt. Jag känner inte samma panik längre och trillar inte ner i ett svart hål när något jobbigt händer. Det känns liksom som om jag fått aningen tjockare ”pansar” och det behövde jag eftersom jag både är högkänslig och har varit utbränd. Kämpa på! Och sök hjälp, du ska inte behöva klara av det själv! Stor kram <3

  4. Nu har du alltså tryckt på playknappen om jag förstår rätt? Du har mått bra i sommar när måsten varit på paus. Fundera på om alla dina måsten måste vara igång. Kanske kan några fortsätta stå på paus? Ingen kan göra allt,orka allt.

  5. Du är inte ensam…..<3
    Man gör ett stort jobb inombords..
    Jag tycker du är fantastisk <3
    Du delar med dig och hjälper många, de är så värdefullt.

    Varma kramar Jennifer

  6. Starkt att du tar upp ämnet, det är smärtsamt att ha ångest och att nedvärdera sig själv. Att acceptera ångest snarare än att arbeta mot den tror jag kan vara hjälpsamt. Ett boktips som varit till viss hjälp för mig kring detta sätt att hantera ångest(handlar om acceptance and commitment theraphy) är ”sluta grubbla börja leva” Steven c Hayes. Kram ❤️

  7. Har läst tidigare att du är emot tabletter men när du mår så dåligt och inte lyckats lösa det, så borde du överväga att prova antidepressiva (och stå ut invänjningsperioden ifall den skulle va jobbig, det blir bättre!), annars får man liksom skylla sig själv lite, det har hjälp såå många! Så vad är värst; må fruktansvärt dåligt el äta tabletter!? Finns så mkt annat som är skadligt för kroppen och vissa saker kan man inte lösa själv, utan då behövs tabletterna!

    1. Du K, håll käft. Medicin är INTE en ultimat lösning för alla, i så fall hade ju psykiatrins avdelningar kunnat läggas ner eller hur? Jag har i två olika perioder tagit SSRI. Ingen av gångerna har det hjälpt mig. Jag har känt mig bedövad, helt tappat aptiten, fått overklighetskänsla, förlorat förmågan till orgasm och sexlust, blivit elak och avtrubbad. Däremot har jag blivit hjälpt av psykodynamisk terapi och alternativa metoder såsom meditation, healing, örter. Sluta pracka på folk mediciner, det är inte rätt väg för alla! Oroligt ohyfsat av dig.

  8. Du är så stark Engla! Blir lite arg när jag läser kommentarer som kommer med ‘lösningar’ och saker du ‘borde göra’. Om det vore så enkelt som att ta ett piller eller tänka lite annorlunda så hade du nog gjort det. Jag är rätt less på ‘ryck upp dig’ attityden, som om man inte försöker.

    Du gör ett jättebra jobb och det är så modigt av dig att du vågar prata om hur du känner.

    Stor kram

  9. Har du testat terapi Engla? Det har hjälpt mig enormt mycket. Både en omgång KBT och en omgång psykodynamisk terapi har gett mig så bra verktyg att ta till mot ångest. Det är en mycket långsiktigare lösning än att bara bedöva sig med tabletter.

  10. Jag har mått som du mår ända sedan jag var barn och det kommer än i dag i små skov. Gått igenom terapi och mediciner. Inga magiska lösningar men det har hjälpt mycket. De senare åren har jag dock gjort hypnoser och DET har gjort underverk. Jag var skeptiker men nu önskar jag alla ville ge det en chans! En session gav mig lika mycket som 10 år i terapi. Har gått hos en underbar tjej som heter Boel. https://viability.se
    Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..