ATT INTE TAPPA BORT SIG

 

Jag har på senare tiden tappat suget på detta med sociala medier. Kanske är min tid färdig i detta format helt enkelt, eller så är det bara en tillfällig känsla. Jag mår bättre än någonsin i mig själv och känner att det jag vill förmedla, den jag är, inte passar in bland sociala medier. Samtidigt älskar jag ju det här. Att skriva och fota. Inspirera. Få vara den jag är. Men är det tillräckligt?

Jag upplever att det är en viss sorts influencers som går hem idag och där känner jag mig inte hemma. Samtidigt tycker jag att det ska finnas mångfald och jag vill stå fast vid den jag är. Jag säger inte att det ena eller andra är fel eller rätt, jag menar folk älskar ju olika. Jag känner bara att jag har tappat lite av känslan jag hade från början i allt virrvarr.

Jag började aldrig blogga för att bli ”känd” eller få synas överallt. Tvärtom. Jag känner mig så annorlunda än de flesta som jobbar med sociala medier. Eller jag upplever mig annorlunda. Jag trivs inte i rampljuset, tycker inte om allt för stora sociala tillställningar, är värdelös på att mingla och skulle vara helt dränerad om jag levde som storstadsbloggarna som springer på event 10 ggr i veckan. Jag började för att få skriva av mig, och att få visa bilder från mitt liv. Så som det är. Jag är inte perfekt. Jag vill inte ”bli nån”. Jag vill bara vara den jag är och få duga som jag är. Kanske är det någon sorts revolt från barndomen. Få känna att jag duger. Att alla behöver inte skrika högt. Jag har aldrig varit den som ropar mest. Jag ropar inte alls. Jag väntar in och pratar med dem som ger mig tid. Jag tänker inte sälja ut mig, eller min familj för att synas och höras mer. Jag skriver gärna personligt, för att själv få bearbeta tex. min barndom, dela med mig av toppar & dalar, men jag gör det när det känns rätt och för att kunna nå ut till andra.

Jag kommer inte göra avkall på den jag är.  Jag är en helt vanlig människa som har flera sidor. Jag älskar mode, kläder & skönhet. Det har alltid varit en stor del av mig, men det är inte allt. Jag vill göra något viktigt av mitt liv, göra det jag kan för att hjälpa någon annan. Dels genom bloggen, men också på andra vis.

Jag fick en kommentar igår från en läsare som hängt med sedan start, dvs i 13 år och jag slängdes till baka i tiden och minns verkligen känslan när jag började blogga. Det var en sådan glädje! Ett lyckopirr i magen! Fingrarna dansade över tangenterna och jag fick utlopp för något jag brann för. Läsarna hittade mig och tyckte om det jag gjorde. Jag sökte aldrig efter läsare så det var en fantastisk boost när ni hittade hit och gillade det jag gjorde ändå. Det kändes enormt och det är just det som gör detta så fantastiskt! När jag läser era kommentarer blir jag helt varm!

Det är DET det här handlar om. Nå ut till människor. Igenkänning. Pepp. Inspiration. Och vanligt vardagsbabbel. Att använda mina kanaler till att göra något bra. Och så länge det känns bra så finns jag här. Jag måste komma ihåg den känslan jag hade när jag startade. Och hoppas att det räcker.

Tack för att DU läser/E

  1. Det är just därför jag följer dig! Inspo gällande mode och kläder men också vardagen med barn och hus. Hade du hängt med de övriga influenserna hade jag slutat följa för då blir du en i mängden och likadan.
    Du håller dig lite på din kant och har en mysig och inspirerande stil på kläder! Kör på det, förändra inte:) har också läst din blogg rätt länge

    1. Engla skriver:

      Åh tack snälla <3 Blir så glad och rörd över allt fint beröm och pepp här. Tack snälla, verkligen <3

  2. Kelly skriver:

    Älskade Engla! Har oxå följt dig sedan starten och jag minns oxå den glädjen som fanns, det är endast vi som ”veteraner” som vet om hur härligt och framför allt ROLIGT det var förr. Nu lider man bara av prestationsångest när ens följare avföljer en och följer endast fantasitjejer med fantasiliv med proffsfotografer. Men jag är likadan, sålänge det känns roligt så fortsätter jag – och det är helt OK att ta ett break då å då.

    Du fortsätter att inspirera och vi är med dig hela vägen! <3 Skulle vara jätteledsen ifall du slutade helt, jag får enorma mängder inspo av dig!

    Kramar Kellybelly

  3. Jag har följt dig hela vägen och gillar din blogg/dig just för att du är precis som du är. Tycker du verkar helt fantastisk, så äkta, ödmjuk och fina värderingar. Underbar motvikt till många liknande bloggar som finns idag. Såna som du växer verkligen inte på träd. 🤗😚 Fortsätt vara DU och hoppas du fortsätter skriva. Stor kram till dig!

  4. Jag har också läst din blogg sedan starten. Idag är din den enda jag läser… Du känns mest som jag och det är därför jag är kvar som läsare så jag hoppas du fortsätter! Det är din blandning av personligt och ytligt som gör den så bra och igenkännande. Jag tycker det känns att du blivit äldre(det har ju jag med) och det har gjort boggen bättre med åren. Tack för att du delar med dig!

  5. Linda skriver:

    Jag började också följa dig precis när du började blogga. Har följt dig till och ifrån (mest till men periodvis ifrån). Heja dig! Härligt att du följer ditt eget hjärta och helt ärligt, det blir ”för mkt” i storstadsbloggarna. Har själv levt i Sthlm och umgåtts med några av dem och ja, det är en viss sorts människor.

    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..