Jag har känt mig så extremt trött senaste tiden, vilket säkert är normalt i och med att skolorna och jobb dragit igång, det blir mörkare ute och ja man blir trött av alla vardagsrutiner helt enkelt. Men nu har jag varit så andfådd de senaste dagarna, somnar vid 22 på kvällarna (annars 23-00-tiden), mår illa, det bränner i magen och jag är darrig och hungrig ofta. Jag går inte gärna in på vårt lilla Apotek här eftersom det alltid tar ungefär trehundra år innan det är ens tur även om det bara är 4-5 personer före. Men vad göra. Vill få svar så jag kan släppa det eller deala med det. Jag är inte helt emot att försöka få ett fjärde barn. Men samtidigt... Jolie är 10 år nu och Enzo & Romeo fyller 7 år i oktober. De är självgående och en bebis i huset skulle absolut fungera. Samtidigt vill jag ge allt till de tre barnen jag har, finnas till, orka, engagera mig och vara närvarande. Ja jag vet inte. Jag är inte 100% säker på att det är helt rätt att försöka bli gravid. Å andra sidan kan jag heller inte tänka mig att aldrig igen. De här tankarna har jag flera gånger per år, och R är nog mer emot än för. Och samtidigt, här sitter jag och velar medan folk kämpar år för att kanske inte ens kunna bli gravida. Det kanske inte jag heller kan igen. Det har ju varit tuffa resor tidigare. Men tänk, en liten baby. En ny resa, ett nytt liv vi får ta del av. Vakna nätter, blöjor, stapplande steg, gurglande skratt... Med Jolie, och pojkarna visste jag. Jag ville inget annat! Borde jag inte känna så nu också? Jag hämtade barnen och Jolie tog med sig sin bästis. Vi åkte till Apoteket för andra ärenden så jag passade på att rycka åt mig ett graviditetstest. Svettades, blev yr, såg hur kön växte. Hoppades att barnen inte skulle fråga vad jag höll i. Jag gömde förpackningen under barnens Alfons schampoo & balsam som vi var där för att köpa. Det blev till slut vår tur, och jag betalade snabbt och gick ut. Kom hem och kissade på stickan. ...