Vad tycker ni om att vara ett med sin ålder? Är det något ni känner igen er i, eller är ni som jag. På pappret en siffra, i sinnet en annan haha. Jag menar se bara på detta med hur man "ska" eller "får" klä sig, där det fortfarande lever kvar gamla sk. regler för att man inte ska ha vissa plagg efter 30, 40, 50 osv. Oerhört förlegat tycker jag. Jag känner ofta, ja alltid!, att jag inte alls är min ålder, jag tror att jag fastnat på 28. Jag känner mig absolut inte som 20, för då var jag mer omogen och naiv vilket kanske inte är så konstig. Men jag kommer ofta på mig själv med att tänka att andra som är runt 35 känns så himla vuxna och liksom äldre än vad jag är. 35 är ju VÄLDIGT VUXET. Och så kommer jag på mig själv med att hallå, JAG fyller 35 i år. Jag är ju också där! Men det känns som jag precis fyllde 30 och knappt det kunde jag förstå. Och jag känner mig fortfarande inte sååå vuxen. Jag hänger inte riktigt med, men det kanske är ok? : ) Jag har ingen åldersnoja, jag gillar ju ändå att åldras eftersom jag vill LEVA! Det känns bara som att jag inte riktigt passar in i den mallen många har för 30+. Å andra sidan, vad gör det. Pics: Pinterest Kommer jag vara 28 för alltid eller förflyttar det sig? Är jag 35 på insidan när jag fyller 45? Jag hoppas verkligen jag är en cool brud som håller fast vid min stil när jag är 50 år. Det är goals haha. Eller så blir jag en gullig tant. Känns ju rätt ok det med. Hur gammal är du och hur gammal är ditt inre jag? Kram/E