Jag såg nyss att det är en diskussion hos Bloggkommentatorerna (bland kommentarerna) om mitt snitt. Jag har skrivit här i bloggen att jag fått ett planerat snitt, men sätter det igång innan så är det vaginal förlossning som gäller om allt är bra med mig och bebisarna. Just nu vill jag att det sätter igång av sig självt innan planerat datum. Om jag sedan kan hantera det eller inte, det vet jag ej. Jag vill och tror det. Jag är nog mer rädd för dagen då det är dags för det planerade snittet för that´s it liksom. Sätter det igång innan så är det bara att köra på. Jag vill inte välja, ändå vill jag ha det där planerade snittet också... Det är mycket gnäll nu, jag mår oerhört dåligt både psykiskt och fysiskt och det är ingenting jag ens orkar dölja. Min kropp knakar och värker överallt och det är jobbigt även psykiskt när jag inte känner mig som mig själv. Men det finns å andra sidan inget alternativ, jag skulle aldrig vilja byta bort det. Förstår ni? Två små (stora?) mirakel bor i min mage och det är helt magiskt!