Glömde bort att fota magen dagen innan det planerade snittet så Maken fotade mig inne på BB precis när jag kände att det startat. Tänk att våra små bott där inne så länge?! Det känns så fantastiskt och overkligt!

Några undrar hur vi bestämde vem som ska heta vad och vi hade ingen aning innan de kom. Vi hade några favoritnamn och mitt var Romeo som jag hade redan med Jolie i magen då jag trodde hon var en kille. Har inte kunnat släppa det namnet sen dess. Maken gillade Enzo efter Enzo Ferrari och när barnen kom var vi tvungna att ”smaka” på namnen ett tag och se om det passade dem och vem som var vem. Sen stod det liksom bara klart att Enzo är Enzo och Romeo Romeo

Jag har försökt mobilblogga men det har inte fungerat alls sedan i torsdags eftermiddag. Vill tacka er för era Gratulationer, ni är så härliga allihopa som skrivit!

I torsdags, den 28e oktober hade vi tid för planerat snitt och skulle vara på Akademiska sjukhuset i Uppsala klockan 07.00. Vi kom dit (nästan) i tid och fick ett rum där jag fick byta om och sedan fick vi veta att tid för snitt var bokat till klockan 10.00. Jag bytte om och gick på toa, där märkte jag att jag blödde och jag hade även värkar men trodde det var dessa förvärkar som jag haft till och från så länge. Tillkallade barnmorska i alla fall och berättade om blödningarna och då kopplade hon CTG för att se hur bebisarna mådde samt om jag hade värkar och oh ja det hade jag. Riktigt täta värkar. Förlossningen hade satt igång. Så de ringde operation direkt och snittet blev tidigarelagt. Lite stressigt men ändå kändes det bra och alla var verkligen hur bra som helst och ville att jag skulle uppleva en bra förlossning denna gång.

Blodtryck kollades, jag fick bedövning, dropp sattes mm (kommer inte ihåg allt, var väldigt nervös) och det gick fort. Det var många inne i operationssalen och jag var vaken och R satt vid min sida och smekte min axel hela tiden och det kändes så tryggt. Började må illa och ville spy mitt i, mitt blodtryck var jättelågt men det hämtade sig och kändes bättre även om jag var yr. Känner under hela tiden hur någon trycker högt upp på magen. Inte så att det gör ont utan bara som att någon masserar lite. Trodde inte att de börjat med snittet eftersom jag mådde så illa men helt plötsligt hör jag bebisskrik, och sedan tätt därefter ett till.

♥ Våra Prinsar är födda, under samma minut. 08:47 ♥

Jag fick se dem direkt och sedan fick Robin följa med och klippa navelsträng samt väga dem. 2950g & 48 cm lång  respektive 2990g & 45cm lång. Riktigt bra för att vara tvillingar födda i vecka 36+5. Men jag tror de är lika långa för kläder i storlek 50 fungerar hur bra som helst så de är nog ca 48 cm långa båda två. Precis som Jolie var när hon föddes ♥

Tänkte att det kanske kunde vara lite roligt med att ni får gissa vad som bor i min mage? Många undrar ju Skriv gärna er gissning här så får ni veta i sinom tid!

Fick åka in på bedömning idag då min barnmorska rådde mig till det. Trodde att det läckte fostervatten men allt såg bra ut med bebisarna så efter ett par timmar fick vi åka hem igen. Skönt! Hade faktiskt med mig BB-väskan men ville gärna hem och pussa på Jolie

Pirrigt, snart kommer de ju de små liven!

Har bäddat två små fina bebissängar idag. Eller en bäddade jag faktiskt igår med hjälp av Jolie och hon är så stolt lilla hjärtat! Hon hade även hjälpt R att sätta ihop den andra spjälsängen igår när jag vilade ♥

I övrigt fick jag inte till rummet alls, men huvudsaken de har sina sängar första tiden. Någon mer än jag som ”måste” ha allt klart innan? Så här är jag med det mesta. Kan börja fixa och ändra grejer inför kalas etc, det är som att man får eld i baken då. På gott och ont. Har dock lärt mig prioritera och gör nu inte ALLT.

Passade på att lägga ut våra matsalsmöbler på nytt idag också, hade ju två av tre set kvar och det ringde folk direkt och ett par har även hämtat ett set så nu är bara ett bord + 6 stolar kvar! Jätteskönt!

I övrigt börjar jag känna mig nervös inför bebisarnas ankomst. Eller inte nervös inför ankomsten utan snarare inför om de kommer komma alls, om de kommer vara friska…Ja allting som kan hända. Jag vill inte tänka så. Det är så svårt att föreställa sig att det ligger två små människor i min mage. Ja jag kan inte fatta det!

Jag såg nyss att det är en diskussion hos Bloggkommentatorerna (bland kommentarerna) om mitt snitt.

Jag har skrivit här i bloggen att jag fått ett planerat snitt, men sätter det igång innan så är det vaginal förlossning som gäller om allt är bra med mig och bebisarna. Just nu vill jag att det sätter igång av sig självt innan planerat datum. Om jag sedan kan hantera det eller inte, det vet jag ej. Jag vill och tror det. Jag är nog mer rädd för dagen då det är dags för det planerade snittet för that´s it liksom. Sätter det igång innan så är det bara att köra på. Jag vill inte välja, ändå vill jag ha det där planerade snittet också…

Det är mycket gnäll nu, jag mår oerhört dåligt både psykiskt och fysiskt och det är ingenting jag ens orkar dölja. Min kropp knakar och värker överallt och det är jobbigt även psykiskt när jag inte känner mig som mig själv. Men det finns å andra sidan inget alternativ, jag skulle aldrig vilja byta bort det. Förstår ni? Två små (stora?) mirakel bor i min mage och det är helt magiskt!

Jag förstår att många av er tror att jag är och föder barn när jag inte uppdaterat på några timmar så jag försöker hålla er a jour men ibland orkar jag bara inte och idag har jag varit helt slut. Gick upp med Jolie vid 07 och duschade samt åt frukost men fick sedan världens frossa och låg och skakade i soffan. Somnade sedan i sängen i närapå två timmar och kände mig lite mer som människa efter det men har haft frossa till och från hela dagen samt illamående. Uäck. Vet inte om det är förkylningssymtom eller graviditetssymtom men just nu orkar jag INTE föda barn. Och det känns ju som det inte är på G längre heller, det har verkligen lugnat ner sig så det är väl dumt att förvänta sig nåt.

Går i alla fall in i vecka 37 idag, coolt!

Ps. Är det någon av er som fött barn medan ni varit sjuka? Hur sjuka?

Fortfarande hemma! Är så redo att föda barn nu! Eller är jag det? Men natten har varit ganska lugn på den fronten, bara molvärk. Däremot har en hostande Jolie hållt oss vakna med sin hosta. Stackars liten! Brukar vara värst så där första natten så hoppas vi får sova bättre inatt. Fast mest hoppas jag ju att det sätter igång idag!

Kram så länge!

Fortfarande hemma med svaga känningar, dock rosa flytningar och blodstrimmor här nu senast. Hmm. Jolies hosta är riktigt jobbig så hon kan inte sova utan ligger nu i vår säng och försöker slumra till. Stackars liten. Vad knepigt OM vi får åka in inatt, jag tänker bara på henne då. Men allt löser sig väl. Och säkert går det dagar/veckor innan det blir något…Eller? Surfar nu runt och är inte ett dugg trött, bara liksom uppe i varv!

Kramar

Eftersom vattnet gick med Jolie så förväntar jag mig även att vattnet ska gå denna gång. Jag vet inte alls om det brukar hänga ihop…? Jag har så diffusa värkar men tydligen SKA man veta när det är dags. Det känns som jag inte kommer veta. Och så har vi typ en timmes resväg också, hurra!