Vaknade upp och visste inte vilken dag det var. Vet inte varför man blir så snurrig ibland. Igår var verkligen en känslosam dag och ett stort sår som man trodde börjat läka revs upp igen…

Morfars begravning var jättevacker. Vi fick lyssna på två av hans låtar (han spelade dragspel och sjöng) och det kändes som han var med oss och stod framför oss och sjöng…Så vackert! Men saknaden är outhärdlig och jag vill så gärna få krama om honom en sista gång, bara en gång…
Morfar var en speciell man, en man som verkligen kunde allt. Han målade, sjöng, spelade dragspel, byggde båtar, snickrade ihop vad som helst (bl a denna vackra byrå till mig som Jolie har i sitt rum), han kunde sy bättre än de flesta, han var allmänbildad, lagade god mat, kunde skriva, berättade historier som ingen annan och hade ett hjärta av guld. Han var min underbara Morfar men kändes även som min pappa. Världens bästa! Och jag är så glad att jag fick ha dig i mitt liv Morfar och att du tog mig under dina vingar. Du har lärt mig så mycket och gjort mig till den jag är idag. En dag ses vi igen, det är det som håller mig på benen och inte går under totalt. Älskar dig Morfar ♥

Nu kom solen här hemma, den lyser för dig Morfar ♥ / millolillo