Ikväll är det BloggAfton med två av de gulligaste bloggtjejerna jag träffat hittills, Amanda och Therese. Jag fick tyvärr avboka min plats i det sista, men hoppas ni alla kommer få en grym kväll! Jag vet att Amanda och Therese har slitit järnet med det här och det känns riktigt trist att missa det. Men sådant är livet ibland.

Åh, ni är så härliga. Går igenom de sista bidragen till tävlingen om Champagne & ostprovningen. Jag är för blödig för sådant här. Hur ska man kunna välja en vinnare? Jag måste lotta bland de som jag fastnar lite extra för. Stört omöjligt annars.

Var rädda om kärleken ♥

När man är gravid, så får vi alla olika sorters magar. Vissa syns det knappt på att de är gravida, ändå kan en dunderklump till bebis komma ut. På vissa ser magen enorm ut, läs mig. Det här är i vecka 35 och alla jag känner frågade om jag inte skulle föda vilken sekund som helst. Ja det kändes verkligen så. Magen stod rätt ut, precis som jag stoppat en fotboll under tröjan. Men det syntes nästan bara på magen. Bakifrån kunde man knappt se att jag var gravid.

Men Jolie var inte särskilt stor. Jag hade väntat mig en jättebebis. En väninna fick en ganska liten mage, och var mindre än mig. Men hennes dotter var större än Jolie vid födseln. Jag minns den där oron innan. Man vet inte vad som är normalt, och alla människors frågor och kommentarer gjorde det inte lättare.

Men ut kom hon, vårt mirakel. Frisk och vacker. ♥