Oj oj. Inte lätt att välja tre vinnare bland så många fantastiska motiveringar. Ni är ju värda den allihopa såklart! Ett omöjligt uppdrag men det måste göras… En kram till er alla vill jag allafall ge! Och hoppas att allt kommer gå väl för er allihopa!
Jag har valt ut föjande tre:
Alexandra
Jag sänder en tävlingsanmälan åt min väninna Pernilla, som är gravid efter att ha försökt i fem år (!) Både hennes mamma och hennes syster har gått bort så hon är ganska ensam nu i sin graviditet. Jag som står henne närmast (förutom pappan då förstås) skulle gärna ge henne en tunika. Hon känner sig så ful och tråkig säger hon 
Hon är i vecka 29.
2008-mar-24 @ 19:47
URL: http://whattowear.blogg.se/
Åsa
Under hösten -07 fick jag ett missfall, som var väldigt jobbigt att ta sig igenom. Tårarna och självanklagelserna var många. Som ett mirakel är jag gravid igen och är nu i vecka 22, min mage har börjat växa och jag är så stolt, så stolt över min växande kula. Jag vill visa hela världen att jag är gravid igen och med tunikan från Proud skulle jag bli en ännu mer stolt och fin mamma!
2008-mar-25 @ 07:40
Nina
Den tunikan sklle vara otroligt fin till dopet på min guddotter i sommaren.
Jag är i vecka 25 och varje dag är både en plåga och en så ofantlig lycka. Min förra graviditet var fruktansvärd, 4 veckor innan beräknad nedkomst fick jag beskedet att mitt barn var dött. Jag hade misstänkt ett tag att något inte stod rätt till, men det är sånt man inte vill rekänna för sig själv. När jag fick berskedet rasade min värld. Men något av dem mest fruktansvärda var att jag var tvungen att vänta ut graviditeten och föda barnet på normalt sätt. Det var den värsta månaden i mitt liv, att veta att den mest fantastiska dag skulle vara den mest fruktansvärda, den dagen jag skulle bli förälder skulle jag behöva föda fram ett barn som inte levde. Dagen efter förlossningen lämnade min sambo mig, han orkade inte med sorgen. Jag trodde mitt liv var över, jag var deprimerad i över ett år och tänkte mer än en gång lämna detta jordeliv. Men så kom Tobias in i mitt liv, han förändrade allt för mig han gav tillbaka mitt hopp. Nu två år senare är jag lyckligt gravid och ska gifta mig med mina drömmarsman till vintern. Men varje dag är en pina eftersom jag alltid måste
förvissa mig om att mitt barn fortfarande lever. Skulle bli så otroligt glad om jag vann denna tunika! Jag är redan otroligt lycklig men om jag hade turen att vinna denna tunika skulle jag känna att turen kanske vänt denna gång!
Stor kram till dig, din man och er söta prinsessa!
Grattis till er! Maila mig er adresser och vilken färg samt storlek ni vill ha på tunikan! englasshowroom@hotmail.com
englasshowroom@hotmail.com
Verkligen manga rorande historier, fytusan! Inte alla graviditeter som slutar lyckligt.
Dock har jag en liten fraga… (och snalla ta inte illa upp, for jag menar inget illa) Hur kommer det sig att i de flesta tavlingar du har sa utses mest vinnare som du tycker synd om? Jag bara undrar, for pa nagot vis tycker jag att det speglar vart samhalle lite gran, ar man glad lycklig och livet ar pa topp och man inte har sa mycketi babaget sa ska man inte belonas. Men har man gatt eller gar igenom en massa jobbigt sa belonas man for det…
Jag bara undrade, for jag tycker det ar kul att se en balans mellan de bada. Dessutom sa tycker jag att man ska uppmuntras for att man ar en glad person och man ska inte behova kanna att man maste ga igenom en massa for att fa ha det bra eller bli ‘belonad’
Ha en superbra dag i alla fall och tack for en valdigt trevlig blogg. Aven stort lycka till till alla blivande mammor!
Hej, ville bara säga grattis till Nina. Jag grät när jag läste hennes berättelse/motivering. Usch vad hemskt att behöva gå igenom.
Nina – Grattis till tunikan och håller tummarna att allt går bra med barnet i magen!
sitter och gråter över ninas berättelse. jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste varit!
Rätt val tycker jag, starkt av Nina att berätta om sitt liv på det sättet. Många brukar ”fjäska” så mycket när det rör sig om tävlingar, men det här lät äkta. Fruktansvärt!
Grattis till vinnarna. Så fina motiveringar, Nina jag blev tårögd av din. Du är en kämpe!
va sorglig den sista var, tur att hon mår bra nu!
Vilka öden… Lyckokramar till alla fyra blivande mammor från mig! =)
Grattis till dem
Fina och bra motiveringar!
Hejsan!
Go girl! 
Jag måste bara säga att jag älskar din blogg! Man får mycket tips,råd och framför allt inspiration!
Blev nästan lite rörd när jag läste Ninas bidrag. Hoppas hon får ett bra liv med sin sambo, snart man.
Vilka gripande motiveringar. Det är nästan så tårarna kommer. /Emma
Stort grattis till vinnarna! Dom var värda att vinna!
Men håller med det Stina säger också, vårt samhälle fungerar ju faktiskt så, om man tänker efter..
Stort grattis till de blivande mammorna och hoppas att allt går bra denna gången. Vore roligt att få se resultaten senare
Både klänningarna och bäbisarna!
grattis, de förtjänade det verkligen!!
Nina berörde mig väldigt mycket. Jag vill verkligen önska henne lycka till och allt kommer att gå bra!
Stina: Om livet är på topp, då är man ju redan så lycklig som det går att bli, är man alltid glad, så behöver kanske ingen belöning, utan är lika glad ändå. Alltid roligt att pigga upp folk som har haft det jobbigt.=)
All heder åt Nina. Hon är säkert en värdig vinnare men jag gillar inte hennes sätt att utöva känslomässig utpressning: ”förvissa mig om att mitt barn lever”… vad menar hon ??
Om hon inte hade vunnit tunikan vad hade hänt då……? Nej fy sjutton.
Jag tyckte att slutet på brevet var creepy. Hon lägger ju jättestort ansvar på dig att välja just henne.
Jag har dig som snabbtryckt bokmärke på min dator:) , och jag vill bara säga att du är så omtänksam! snäll&söt. du verkar vara en undebar människa.
ville bara ge dig denna kommentaren. Kram martina
Grattis till vinnarna! Jag blev också berörd av Ninas historia, verkligen tragisk. Jag kan ändå inte låta bli att hålla med Stina i London lite grann, låter kanske småaktigt av mig, men det är tråkigt att bara de tragiska motiveringarna vinner =( Tack för en bra blogg!
Jag håller lite med Stina i London. Varför är det alltid folk som haft det lite tufft som vinner i motiveringstävlingar? Jag tycker också att alla berättelser här ovan är hemska och jag är glad över att inte ha varit med om något liknande själv men ibland måste väl även ”vi” utan trubbel få vinna? Även om våra motiveringar kanske inte berör på samma sätt som dessa.. Till slut börjar ju folk hitta på att de är så sjuka osv. osv. Kan det inte räcka med en motivering som: ”Jag vill vinna den där tunikan för att jag tyckte den var jättesöt och den skulle bli riktigt välanvänd av mig i sommar då jag vandrar omkring med min gravidmage.” ibland? Här var det ju ändå tre som lottades ut så någon borde ju ändå kunnat gå till någon annan. Jag menar inte att någon av dessa tjejer inte förtjänade sin vinst och det är ju du som bestämmer men jag tycker bara det är synd att man ska måsta må dåligt och gå igenom jobbiga stunder för att kunna vinna.. Synd för alla andra som tävlade. Känns liksom meningslöst..
Och Engla jag vill inte att du ska ta detta fel för det är inte menat mot dig som person, det är så här på många bloggar. Jag läser din blogg dagligen och gillar den men jag håller inte med om allt du skriver bara
Jättebra val av vinnare! Ninas berättelse var otroligt hemsk och jag önskar henne alla lycka med barnet.
kramar
Josefin
Alla tycker olika och så är det ju, men ibland är det svårt att förstå. Det är antagligen så att om man aldrig själv varit med om sorg, trauman kan man inte förstå….Hade man varit det skulle man lättare förstå att minsta lilla glädjeämne, att någon bryr sig, betyder så oerhört mkt. När man känner att alla andra flyter fram i livet utan bekymmer, utan sorg…
Sorg som har med barn att göra, vare sig de är i begynnelsen och förloras i tidigt missfall, eller längre fram, eller som fått leva ett tag, eller svårigheten att ens kunna bli gravid…..allt detta är så oerhört svårt, tungt, sådan sorg.
Att Engla uppmärksammar dessa, är fint av henne, och visar att hon har empati, och ser att just dessa tre förtjänar verkligen ngt att lysa upp tillvaron med.
Att tycka att Nina uttrycker sig creepy var det konstigaste jag hört. Hon beskriver sin tillvaro, och det kan jag förstå att hon hela tiden måste förvissa sig om att barnet lever. Hoppas verkligen att allt går bra för henne nu.
Och lycka till, till tre värdiga vinnare. Ni andra glada gravida kan säkert hitta ngt fint att vanka runt i, i sommar.
De motiveringarna är väl värda att vinna! Självklart ska man unna de som har haft det svårt att få vinna!
Gå fyra veckor med ett dött foster i magen? Eh nej! Det stämmer inte.
Alla dessa kvinnor var verkligen värdiga vinnare! Rysningar och tårar fick man av att läsa deras motiveringar och berättelser.
Man går inte 4 veckor med ett dött foster i magen! Man får föda ut barnet ovansett vilken vecka man är i. Det är STOR infektionsrisk annars! Det är sorligt att se att så många tror på det här! Hälsningar från mig som jobbar på karolinska sjukhuset.
I Norge ville man aldri la noen gå 4 uker med et dødt foster i magen. Man setter igang fødselen samme eller neste dag. Både pga det psykiske og infeksjonsfare. Kan ikke tenke meg annet enn at det er det samme i Sverige…
Blir oxkså vldigt osäker på Ninas berättelse.
Jag har hört att barnet måste ut väldigt fort om det är dött, annars finns risk för förgiftning.
Ber Nina om ursäkt om det är sanning det du skriver och jag sitter här och tvivlar på dig efte en sån hemsk upplevelse!
Som flera redan påpekat så är det ofta sk snyfthistorier som vinner dylika tävlingar. Ett märkligt fenomen..
Svar till Alinde: Jag menade INTE att hela hennes brev var creepy utan bara SLUTET. Om du läser Ninas brev riktigt noga, kommer du nog att kunna tolka det som jag har gjort: Att Ninas bebis inte kommer att överleva om hon inte vinner tunikan….!
Ja, visst är det urläskigt men jag tror att det är så hon menar. Hon är nog skrockfull opch vill dra in stackars Engla i det.
Tvivlade direkt när jag läste ”Ninas” berättelse. Hon ljuger när hon säger att hon gick med ett dött foster i magen i en månad. Det skulle aldrig ske. Synd Engla att du lät dig förledas av hennes historia och ger henne den fina tunikan. Hon borde skämmas och du Engla borde ge den till en värdig vinnare (kanske en som bara är lyckligt gravid?)
Vickan: Ingen människa går utan problem genom livet. Alla går igenom tuffa saker men en del går igenom tuffa saker i högre grad som de här ovan. Jag förstår inte varför vi som är ”glada och lyckliga” inte ska ha lika chans? Vi skulle väl bli precis lika glada över tunikan som dem! Ska jag måsta bli sjuk och olycklig för att få uppleva glädjen att vinna något som jag verkligen vill ha? Dessutom skulle jag inte påstå att någon människa har det så bra att de är lyckliga varenda dag. I de flesta människors liv finns något som kallas vardag och den kan alltid glädjas genom att till exempel vinna en tävling!
Och sen som Yvonne, Tina och e skriver, man låter inte en gravid bära på ett dött foster i 4 veckor. De får föda ut fostret någon dag efter.. Yvonne jobbar ju till och med på sjukhus så hon vet nog vad hon pratar om. Som jag skrev i min kommentar en bit upp, folk börjar ju hitta på problem bara för att ens få en chans att vinna! Här har ni ju ett riktigt praktexempel på´det..
Skulle svensk sjukvård tillåta att en kvinna gick med ett dött foster i magen i fyra veckor?
I don’t think so…
Grattis ni som vann! =)
Jag vill lägga till en sista sak också..
Även folk med ett s.k. ”normalt”, lyckligt liv förtjänar att vinna precis lika mycket. ”Deras” lycka skulle väl inte vara mindre bara för att de inte har problem. En tunika i det här fallet löser ju ingens problem utan ger ju bara glädje för stunden och det gör den ju bäst till den som verkligen vill ha den! Då spelar det ingen roll om man har tusen problem eller noll.
Inte fasiken får man gå runt 4 veckor=1 HEL MÅNAD!! med ett dött foster i magen. Håller med de övriga som skrivit det, sjukt att så många tror på det.. Känner dessutom en som gått igenom detta och henne satte dom igång direkt dagen efter.
Måste man vara-med-barn/ha-varit-med-barn/haft-missfall för att ligga bra till i dina tävlingar?
Nästa tävling ska jag nog knepa ihop en riktig snyftare.
Jag ber om ursäkt att jag varit så otydlig i ovanstående kommentar. När jag nu i efterhand läser vad jag skrivit så ser jag hur fel jag har uttryckt mig. Jag blev aldrig tvingad av någon läkare att gå 4 månader med ett dött barn i magen. Jag valde det själv, helt emot läkarnas rekommendationer. Det jag var tvungen till, för mitt eget bästa, var att föda vaginalt och inte genom kejsarsnitt som jag helst velat.
/Nina
elsa: Jag tycker bara att det finns en oerhörd missunsamhet blan människor. Jag är väldigt glad och lycklig har aldrig vunnit en tävling, men inte klagar jag för det. Mina problem är ingenting jämfört mot de som förlorat ett barn. Jag tycker det är en vacker tanke att ge de som har haft det extra jobbigt en vinst. ”Ska jag måsta bli sjuk och olycklig för att få uppleva glädjen att vinna något som jag verkligen vill ha?” – Tycker du det är värt det? Var glad över att du mår bra istället, och tunikan – det är bara en tunika. Som dessutom går att köpa. Det är inte hela världen.
Vickan: Du förstår verkligen ingenting av vad jag menar.. Som jag har skrivit i en kommentar högre upp så är jag glad att ha sluppit vara med om något liknande! Jag deltog inte ens i den här tävlingen och jag är inte missunsam! Jag skrev också i en kommentar högre upp att jag absolut tycker dessa tre förtjänar sina vinster! Det har inte med det att göra.. Mina problem är inte heller någonting mot deras men vad spelar det för roll? Detta är en tävling och det är inte en tävling om att bli lycklig. För tror du att den där tunikan gör att de blir lyckliga igen?? Knappast.. Den där tunikan ger ingen lycka utan bara glädje, glädje för stunden och glädje förtjänar vi väl alla, eller? Och visst det är en fin tanke men jag tycker det blir lite för mycket då alla vinster gick åt ”sånna” med problem. Och det är inte alls så säkert att den går att köpa. Om jag inte minns fel kostade den runt 800 kronor och det har inte alla råd att lägga ut på en tunika.. Jag är inte missunsam eller något men jag tycker att andra också ska ha en chans. På dig låter det nästan som att min glädje inte är lika högt värderad!?
Sen tycker jag också som sagt att det leder till att folk börjar hitta på problem för att få en chans att vinna. Det blir som en tävling om vem som har det värst. Är det så vi vill att det ska vara??
Jag tycker inte det har handlar om missunsamhet, det var i alla fall inte pa de grunderna jag skrev den forsta kommentaren. Jag ar inte ens gravid och skulle alltsa inte ha nagon som helst anvanding for en san tunika sa jag ar superglad att tre gravida kvinnor far en sa har tunika som ar otroligt fin (om man ar gravid…
)
Jag skrev min tidigare kommentar for att att det ar ett fenomen som jag tycker ar lite irriterande typ. Jag tycker inte att man ska behova komma med en snyfthistoria for att fa vinna nagot, dock ar jag saker pa att de som har det lite jobbigt blir superglad for nagot litet extra, men det skulle aven en ‘vanlig lycklig’ manniska vara med. Och som Elsa tidigare namnde sa loser en tunika inga problem.
Ater till Ninas historia, det har ar en hemsk historia och jag vet att det ar otroligt kansligt att kommentera den. Dock later det som en valdigt osannorlik historia…
Som manga tidigare skrivit sa ar infektionsrisken valdigt hog da man bar omkring pa ett dott foster och jag tvivlar pa att nagon lakare inte skulle se till att fa ut fostret inom en snar framtid efter att det dott. Aven om man inte gjort det bor kroppens immunforsvar vara designat pa det viset att kroppen skulle stota bort fostret en kort tid efter att det dott. Och varfor skulle man vilja bara omkring pa ett dott foster i 4 veckor?
Jag ar ingen expert pa manniskor, men har tidigare jobbat med djur i manga ar och med t.ex. kor sa fungerar det pa det viset. Dor en kalv sa stots den ut nagra dagar efter, annars brukar kon bli sjuk och eventuellt do om man inte illa kvickt far ut kalven och ger kon behandling. Och pa det viset ar faktiskt manga djur arter lika, kor som manniskor.
Well, jag hoppas att det blir en tankestallare.
Elsa: Jag skrev aldrig att en tunika skulle gora dem lyckliga, hur du nu kunde tolka det sa. Jag laste heller inte dina tidigare kommentarer, utan besvarade endast vad du skrev till mig. Jag kallade aldrig dig personligen eller nagon annan personligen missunsam, utan jag laser dessa typer av kommentarer ofta, och tycker det ar trakigt.”Är det så vi vill att det ska vara??” detta handlar inte om vad VI tycker, utan vilka Engla tycker fortjanar att vinna, da det ar hennes blogg. Om hon vill muntra upp de som har haft det svart, istallet for nagon vars ”liv ar pa topp”, sa tycker jag det borde vara upp till henne, och jag tycker att hon skall ha credd for det =)
Nej du, kroppen är inte alls så snabb på att stöta bort döda foster. Speciellt inte när den varit full med graviditetshormoner i många månader.
Jag har haft missfall, fostret (embryot) dog mkt tidigt, i v.5-6. Inte förrän i v.10 upptäcktes det (för att jag kände på mig att det inte stämde), då såg man det på UL. Sen började det blöda…Det tog altså 5 veckor så tidigt i graviditetn. Är man nästan fullgången lär kroppen ha ännu svårare att känna av det.
Valley of Me: Eller hur! Nästa gång det är tävling ska jag berätta om min cancer,att min man har dött,barnen hatar mig & hunden är stulen. Då kanske jag är värd ett par skor eller en topp. ^^
Grattis Åsa och Alexandra
Va roligt för er. Hoppas ni kommer trivas i era fina klänningar!
Och till Nina som vann vill jag bara säga: SKÄMS PÅ DIG!!! Min kompis syster vart precis med om detta innan påsk, och hon var i vecka 36! Moderkakan lossnade, så barnet hade ingen chans och klara sig. Fick åka helikopter till sjukhuset, men de hann inte rädda hennes älskling. Och hon fick föda ut barnet omgående pga att fostret blev dödsförklarat! Man går INTE och bär på barnet så länge. Att man ens vågar ljuga om en sån grej säger ju inte lite om dig som person!
Vickan: Nej men vad jag menar är att en tunika gör ingen lycklig. En tunika ger bara glädje, som jag skrev. Och glädje förtjänar vi väl alla? Alltså när man säger sådär ”Hon vill väl bara muntra upp de som haft det svårt” så menar jag bara att de blir ju inte lyckliga utan bara glada precis som alla andra. Och då menar jag att förtjänar alla inte att få uppleva glädje? Alla har ju ändå en vardag och behöver muntras upp mellan varven. Jag kan då inte påstå att jag är lycklig varje morgon när jag kliver upp 6.30 och pallrar mig till skola eller jobb för att jag måste, kommer hem och har massa plugg och annat som måste göras. Det är det jag menar. Alla behöver glädje mellan varven och alla förtjänar glädje! Hoppas du förstår bättre hur jag menar nu även om du inte håller med.
Jag har också skrivit i mina tidigare kommentarer att det är självklart att det är Engla som bestämmer, det är ju hennes blogg, det fattar ju jag också. Men det är ett fritt land och jag får säga vad jag tycker. Jag gör det inte för att vara missunsam, elak, eller för att klanka ner på någon..
Av en händelse råkade jag läsa Ninas motivering, och jag reagerade med en gång. Dels på det Nina skriver, om att hon gått med ett dött foster i magen i över en månad. Men även på att ''Engla'', som ändå verkar vara en hyffsat bright dam, går på en sådan story.
Det är fullkomligt omöjligt att hon gått med ett dött foster i magen så länge, då hade hon själv inte överlevt. Jag tycker synd om er stackare som ''blir tårögda'' när de läser Ninas motivering. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur många dumma stackare som läser den här bloggen.
Och vad det gäller ''Engla'', förlorade jag den lilla respekt jag någonsin haft för den här bloggen.
Not pink, and prod
Ser att det här är länge sedan detta inlägg skrevs och diskuterades men kan inte låta bli att bekräfta att visst kan man gå så länge som fyra veckor med ett dött foster i magen. I ovisshet! Jag har precis gått igenom en skrapning i 12:e veckan där fostret dog i magen i 7-8 veckan. Jag fick beskedet förra veckan. 12-8 = 4 veckor. Så JO fostret/bebisen kan ligga i magen så länge.
Mia