Trots relativt morgonpigg familj så hinner man inte alls så mycket man skulle vilja om dagarna, å andra sidan så är det härliga stunder med familjen som är det viktigaste och det njuter jag verkligen av! Det är ju det man lever för, sin familj! Viktigare finns inte!
Jag kommer på mig själv ofta med att oroa mig så mycket. Jag är en sådan människa. Har alltid varit och kommer kanske alltid att vara. Så sitter man där med tårar och tänker på hur lillan ska gå igenom livet och bli både sårad och sviken, vi blir gamla och kanske sjuka, pojkarna blir äldre och våra nära kanske inte finns här för alltid. Då inser man att man verkligen måste leva här och nu. Inget blir bättre av att oroa sig, men man kan allafall bli en bättre människa genom att göra allt man kan för att visa sina nära hur mycket de betyder och alltid visa uppskattning för vad livet erbjuder just dig. Det du gör kommer alltid tillbaka. Jag skulle inte orka leva om jag bara oroar mig och tänker på allt hemskt som kan hända, det blir outhärdligt. Jag kan bara påverka nuet och älska så mycket som möjligt.
englasshowroom@hotmail.com
Så rätt. Med den filosofin kommer du långt. Själv försöker jag tänka på familj och vänner, sådant som lätt blir bortglömt i alla studier och kärleksbekymmer… Tack för att du påminde mig idag. Tack för att du satte ord på mina känslor. Nu ska jag ringa mamma!
Carpe Diem, så att säga
FÖR 3½ ÅR SEDAN MISTE JAG MIN ÄLSKADE MAMMA MYCKET HASTIGT OCH OVÄNTAT. HON HANN INTE FYLLA 64 ÅR. SEDAN DESS LEVER JAG I NUET, LYSSNAR PÅ HJÄRTAT OCH GÖR DET JAG KÄNNER ATT JAG MÅSTE. FÅNGA DAGEN, DU VET INTE HUR MORGONDAGEN SER UT!
KRAM OCH TACK FÖR EN UNDERBAR BLOGG.
Mycket bra skrivet. Jag oroar mig också väldigt mycket för väldigt många saker. Att leva i nuet är något vi alla måste försöka göra. Hoppas du får en underbar fredag!
Ta vara på varje sekund du får med dina nära och kära. Oftast tar man för givet att alla ska finnas kvar för alltid. Tyvärr gör de inte det. Jag förlorade min pappa, som också var min bästa vän, i somras genom självmord. Det är först då man inser vad man hade och att man inte längre har det.
Så ta vara på din familj och kära. Och älska så mycket det bara går!
Du har så rätt Engla, ta vara på nuet. Det är mänskligt att oroa sig ibland, men det hjälper nästa aldrig. Och visst är det så att allting nästan alltid löser sig till det bästa ändå!
Bra Engla
Försöker också leva i nuet, trots att det är svårare vissa dagar och lättare andra. Värderar min familj och vänner (dvs relationer som betyder ngt alltså) mkt högre än allt annat (som tex karriär o dyl). Det är dem som gör mig glad och därför vill jag ge så mkt av mig själv som möjligt åt dem
Jo, jag oroar mig oxå, men det har kommit mer med åldern, naturligt, när man är så ung som du är, tycker jag det är synd att du ska känna så. Dessutom säger jag det igen, det är INTE meningen att du ska hinna med något speciellt just nu, du ska föreställa mammaLEDIG, eller hur!? Det är du och barnet, inget annat. Det ska tiden kunna räcka till….I all välmening!
Hej! Mycket bra inlägg tycker jag! Särskillt nu när faddergalan går på tv på lördag också! I våras hade jag turen att få uppleva Asien. Jag reste bl a genom Kambodja och att se hur barn lever där gjorde ont i hjärtat! Därför uppmanar jag alltid folk att skänka pengar, eller skaffa sig ett fadderbarn. MAN KAN GÖRA SKILLNAD! Din blogg är läst av många och jag skulle vilja be dig att uppmana dina läsare att skaffa sig ett fadderbarn eller skänka en extra slant till de som behöver det. Att hela uppväxten ha hört ”Tänk på barnen i Afrika” har inte haft nån större inverkan på mig, jag öppnade ögonen först när jag såg det själv. Jag är student, men jag gör skillnad ändå. Det kan du och andra med! Tack för en bra blogg! Kramar, Alexandra.
Jag är också en mästare på att oroa mig… Så fort jag har löst en sak kommer jag på en ny att oroa mig för. Det enda man gör är ju egentligen att man förlorar en massa år utan att ha levt dem.
Bra skrivet! Kan känna igen de där. Men de ända man kan göra är att leva i nuet och ta tillvara på varje dag, och uppskatta alla underbara människor man har runt sig!
Känner igen mig i allt det där du skrev. Jag är också en sån människa. Jag hörde av någon att en människa som oroar sig för allt och alla och är en sån människa som håller allt inom sig.En som knyter handen i fickan hårt istället för att säga ifrån, de drabbas lättare av olika sjukdomar. Känner igen mig och blir ännu mer orolig. Fast jag hoppas att jag en dag ska kunna komma ifrån detta..
det kändes som om det var jag som skrev det du skrev idag. Jag känner precis som dig och önskar verkligen jag kunde leva mer i nuet. Jag tänker så mycket på det som varit och oroar mig ibland galet för hur saker och ting kommer bli i framtiden, så jag glömmer helt bort att njuta av
det är iaf skönt att få höra att det finns fler därute som mig. Jag hoppas att min oro dämpas något när jag blir äldre iaf, så man inte vaknar upp när man är 50 och tänker ”jag glömde njuta av mitt liv, alla mina orosmomänt stal det från mig”.
”idag”! Jag oroar mig för att kanske inte kunna få barn, får jag barn oroar jag mig om det är säkert att sätta barn till denna väld som jag tycker kan vara så grym. Jag oroar mig för att inte få jobb när jag studerat klart etc etc. Jag och många andra måste nog lära oss att allt oftast löser sig, ibland till det bästa och ibland inte. Men bara för att allt inte blir som man trott, behöver det inte innebära att man blir mindre lycklig.. förstår du vad jag menar eller flummar jag iväg?
Du verkar vara en mysig tjej, Engla!
Stina*
*Försök att medvetet inte oroa dig för saker du inte kan påverka. Saker som ålder, död, etc kan man ju inte påverka och om man tränar så blir man bättre på att inte låta det påverka en så mycket. Livet kommer och går och så har det alltid varit.
*Kläder och dyra smycken är roligt för stunden men de kan också lämna en känsla av tomhet när man inser att det egentligen inte har något med lycka och välbefinnande att göra.
Vad fint skrivet och så sant! Det är ju så man ska försöka leva även om det inte alltid är så lätt. Jag oroar mig alldeles för mycket och jobbar med det. Det är ju egentligen bara slöseri med tid!
Åh! Kloka ord från en klok tjej. Den påminnelsen behövde jag idag. Tack!
det är lätt att tankarna om de små glier iväg. Jag kan få ont i magen när jag inser att Mio skall bli stor, gå på krogen, kanske hamna i slagsmål på vägen hem… Hur ska man kunna skydda dem? Vad händer honom om jag och hans pappa är med om en bilolycka? Hur skulle han och hans far klara sig om min diabetes tog livet av mig? Sådana tankar får man nog dras med…
Du har så rätt. Jag försöker liksom du leva i nuet så mycket som möjligt, och jag tycker att jag lyckas ganska bra. För några år sedan insåg jag att det jag tycker är viktigt i mitt liv är att vara med min familj och mina vänner och det är det jag prioriterar. Visst kan jag önska att min så kallade karriär gick lite bättre, men nu är jag hemma med min två månader gamla dotter och jag njuter varje sekund!
Worrying does not take the troubles out of tomorrow, but it takes the strength out of today…
Har ett jattebra ordsprak som jag har lart mig har borta: Don’t borrow sorrow from tomorrow! Tanker alltid pa det nar jag borjar oroa mig for nat
Stor kram gumman!
Vilka fina ord. Så sant, så rätt.
Varför oroar vi oss? Nu ska jag säga åt familj och vänner hur mycket jag bryr mej om dem.
Tack!
Idag har jag varit på begravning och dina ord var precis vad jag behövde höra.
Kramar Lisa
Så sant så
Jättefint skrivet! Det värsta är att man är så maktlös mot allt ont som händer. Visst kan det vara dumt att oroa sig, men samtidigt känner jag att en viss oro är bra för det finns ju saker man faktiskt kan undvika genom att tänka lite extra.
Håller med dig o tänker precis som dig ändå är jag 41 år och har små barn så är jag rädd för världen utanför ofta vad tuff den är att leva och den förstörs. Våra småttingar får ta efter. Jag tänker mycket på miljön o att älska mina nära varje dag o njuta…kram
Word.
Ett lagomt mått av oro är bara bra. Det innebär att du planerar för framtiden och eventuella situationer som kan uppstå. Så omfamna oron men gör det med måtta!
Det enda vi har är just nu.
Tänkvärt som även jag försöker leva efter.
/Malin
Hej!
Hajade till. Mycket bra inställning du utryckte i din blogg.
allt gott man vill skall du inte försöka göra!
Jag lovar… det blir för mycket. Men var glad att bidra lite grann.
aleksos